Slutligen har det skett

Vårt arbete är utfört.

Där, där är han

Ja, Sat-an förstås. I övrigt minns jag inget. Om det blir nåt från och med nu, blir det begreppshistoria. Ni är varnade.

Fler vykort

Till min stora förvåning verkar det existera en tid på året då Prag inte är packat av turister.

Den tiden är nu. Då är det ganska trevligt att gå omkring bland världsarven.

Fast helt tomt är det aldrig.

Som Göteborg

Det snöade i ett dygn och sen var stan helt stängd. Som erfarna svenskar ryckte vi på axlarna och tyckte det var "absurt" att ingen var förberedd på snö. Lite snö kan väl inte stänga en flygplats? Jodå.

Med andra ord: det var precis som varje år i Göteborg. Fast allt öppnade dagen efter.

Å andra sidan blev allt väldigt vykortsaktigt efteråt.

Besatt av djävulen

Jaja, jag har inte hört av mig på riktigt på sista tiden. Jag har besatts av en sorts djävul den senaste månaden, det vill säga: jag har kopplat ihop Google Earth med Wikipedia. Det händer att jag sitter i timmar och lär mig allt om tyska småstäders historia. Äntligen har jag insett informationsrevolutionens fröjder. Jag har slutat kommunicera med människor.

Nu är jag tydligen besatt av något annat.

Dagens Velvet Underground: I'm set free

"Seona Dancing"

Tydligen en stor hit på Filipinerna.

Solitary Men

Jag tror den här kanske uppskattas också.

Solitary man

På begäran av Beckenbauer (jag tror jag vet vem): en annan sångare.

Vem? Neil Diamond såklart.

Mjuka knän och höfter

Ändrade mig

Chanson Populaire

Comme d'Habitude

Pardon

Nu ska jag sluta.

Ja, faktiskt!

Dagens Francois: Si j'avais un marteau

Dagens Francois

Alexandrie Alexandra: dubbelklicka för stegen

I förskingringen

Åh, jag vet inte vad jag ska blogga om längre. Jag borde skriva om det ovanstånde (nationalbiblioteket och sånt), men det sitter en ung estnisk man i mitt kök och pratar osammanhängande om läder. Jag skulle kunna säga att jag inte vill ha mer av det och jag borde plugga, men det börjar gå upp för mig att det var därför jag kom hit.

Dagens Velvet: Foggy Notion

Andêl

Vad att göra när förkylningsdimmorna lägrat sig över familjen Branik i nästan en vecka? Jo, familjen tar spårvagnen en tidig lördagmorgon till Andêl, Prags före detta industriella centrum. Det nutida Andêl är en exempellös framgång i kombinationen (mycket) ruffig bakgård, stora köpcentra och centraleuropeisk arbetarstadsdel. Dvs. allt Majorna, Hisingen, eller annan valfri Göteborgsstadsdel påstår sig vara men inte når upp till.

Här ligger exempelvis Staropramenbryggeriet där man tillsammans med andra svenskar ("Leif, riv inte ner nåt nu! Höhöhö!") i morgontimman kan beskåda stora kopparförekomster, samt prov-"smaka" den nybryggda ölen.

Därefter kan man, fortfarande före lunch, ramla ut på gatan och dansa en liten jigg. Sedan söker man sig till närmsta Pizzeria Einstein för att återställa balansen.

Vi älskar Andêl. Kanske älskar Andêl oss tillbaka.

Dagens Kryl: Andêl

Hello Praha! Tell me how your doin'!

Ni delar säkert samma erfarenhet som jag; de stora ögonblicken i en människas liv är ofta helt omöjliga att beskriva i ord. Det är som om de krävde ett språk som ännu inte uppfunnits, ett överbryggande av uppdelningen mellan kropp och själ där själens förnuftiga men känslolösa språk omedelbart infogades i kroppens rörelse till ett helt, ja till en förnuftig rörelse om något sådant nu kan tänkas eller kännas.
Onsdagen var en sådan erfarenhet. Jag har svårt att tala om den, naturligtvis. Så jag ska bara ge er bilder och beskriva de yttre förutsättningarna. Sedan får ni fylla i själva; med era känslor, era ögonblick.
Jag är väldigt rädd för tandläkare. Väldigt rädd. Men jag övertalades av Vergilius & Vergilius att komma med dem till en plats vid namn "Misch-Masch". En plats, skulle det visa sig, som var både underbar och vedervärdig på en och samma gång. Hur som helst, anledningen till vårt besök var att mina ledsagare hade hört talas om en god tandläkare, en sådan man hör om i sagor och legender, en man som kallas "Dr. Alban." I sanning, en märkvärdig man!

"Dr. Alban" äntrade scenen sent men han var mycket efterlängtad. Raskt tog han sig igenom sina största hits. I den tjeckiska republiken verkar hans "It's my life" vara den dänga som kommer bäst överens med folksjälen, åtminstone att döma av att den spelades två gånger. Lokalen var full av lyckliga människor från orten mellan 13 och 16 samt 29 och 37. Er utsände, och han är säker på att många med honom, erfor den typ av ordlös sublim känsla, tanke och rörelse som han nu försöker få er att minnas därhemma. Det var i sanning en natt att minnas. Jag tror inte det kan sägas bättre än i lyckan i Vergilius & Vergilius ögon, samt fotot nedanför. Sådan intensitet, sådan rörelse, sådan hängivelse för konsten! Vi var botade när vi gick därifrån.

Dagen efter hade er korrespondent väldigt ont i huvudet.

Dagens Prince: Partyup

Måndag natt

Vad att göra en måndagkväll (natt) i Prag när man är för uttråkad för att gå och lägga sig, göra läxor eller växa upp?




A) Blanda en drink på tre veckor gammalt franskt bag-in-box-vin av billigaste märke och apelsinjuice, som får dig att dofta som dagen efter sill och brännvin (Vergilius alltså, jag skulle aldrig göra något sådant. Hon brukar dock lukta gott.)


B) Läsa Hurra-bloggen.



Intressant och roligt på samma gång uppenbarligen.

You Are Pork

You like to think you're the other white meat, but many people don't want anything to do with you. You probably smoke. And it's likely that no body part of yours is off limits.

What Kind of Meat Are You?

C) Göra kött-testet. Upplysande.

Dagens (är det verkligen redan ny dag? Deprimerande.) Stevens: Morning has broken

Rättad